Restaurang China! – inte värt sitt ”!”

Många har sagt sitt om Restaurang China! på Ringvägen 110 vid Skanstull i Stockholm. Betygen varierar och kvaliteten på recensionerna likaså. Allt om mat beskriver upplevelsen som ”Äkta kinamat i Stockholm”, något jag till viss del kan hålla med om. Men bara för att det är äkta är det inte gott.  Annars så träffsäkra DN:s krogkommission gar betyget 4 av 5 för några år sedan, vilket får mig att undra om de ens varit där.  Men mest förvånande är kanske Expressen som nyliken förärade restaurangen med rubriken ”Bäst i stan”. Lovorden från expressen haglar och jag undrar om vi ens varit på samma restaurang?

Vid vårt besök provar vi Tangcu Revbensspjäll som sägs vara friterade revbensspjäll i socker i vinäger. Det hela låter lovande, men besvikelsen är ett faktum. Små sladdriga bitar kött/fett i sockrigsås som efter ett par tuggor faktiskt inte går att äta. Vi tar också in Frasiga Gröna Bönor som i Kina brukar vara en fullständigt lyckoträff med smakrika gröna bönor som stekts frasig med kryddning. De bönor vi får in är dock brända i smaken, torra och utan någon som helst fräschör.  Vår tredje rätt minns jag inte ens vad det var – men snyggt var det inte.

Visst, miljön är bättre än de flesta andra kinesisk restauranger, men så speciell är den faktiskt inte. Och servicen, ja, den har ju en del att önska. Kanske hade vi otur den kväll vi var där. Kanske valde vi fel rätter. Kanske var vi för kräsna. Men högre kvalitet än så här ska man kunna förvänta sig på en ”Äkta kinesisk restaurang”.

Andra bloggar om: , ,

Täbymamman som vill ta ett steg BAKÅT i karriären…

”Hårt kroppsarbete 80 timmar i veckan, med en lön på tio kronor om dagen. En kvinna sökes för att under tre veckor bo och arbeta hos Angela Mukababirwa i byn Katelaba, Uganda. Den blivande – om än tillfälliga – bonden ska vara i fin fysisk form, ha goda kunskaper i engelska samt på ett bra sätt kunna berätta om sina erfarenheter i Uganda.” Ja, så beskriver DN ”Världens Tuffaste Jobb” som är utlyst av biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser.

Inte är hon väl så dum att hon söker jobbet?
Nu undrar kanske några vad den jobbannonsen har med en 32-årig Täbymamma i tjänstesektorn att göra? Inte är hon väl så dum att hon tänker söka? Jo, men tänk att det är just precis vad hon gör – söker jobbet alltså.

  • Har jag erfarenhet av biståndsarbete tidigare: Nej
  • Har jag jobbat inom jordbruk: Nej
  • Talar jag Swahili? Nej
  • Tror jag att jag ska rädda världen: Nej

Vad i hela fridens namn ska jag då dit och göra? Det enkla svaret på den frågan är att ge mina barn perspektiv på fiskpinnevardagen. För är det ett ansvar jag har som förälder så är det just det. Att visa att det finns en värld utanför 18736 där sånt som vi tar för givet – t.ex. jämlikhet – kan förändra allt.

Så vill du se mig ta ett steg bakåt i karriären, lämna kollektivavtal och vab-dagar bakom mig och istället passa fem barn samtidigt som jag plockar bomull från morgon till kväll för totalt 10 kr per dag-  då är det bara att rösta på mig – Linda Andersson.

Vi hörs!
Linda

Minns en kväll i Shanghai…

Sitter på tåget ner till Skåne och tittar på kommande avsnittet av Kinas mat. När jag guidas genom Kantons matmarknad med oerhörd djurvariation minns jag den där kvällen i Shanghai när vi och några nyfunna vänner begav oss ut i miljonstaden myller för en brakmiddag.

”Är det något ni inte äter?” frågade vår infödda vän innan hon börjar beställa till oss alla. ”Nja, inte så gärna jätteudda saker som manet,” svarar vi fegt. 20 minuter senare står rätterna där, uppradade och rykande varma. Så kommer tallriken med skorpioner. Med viss tvekan lyfter vi pinnarna, grabbar tag i en nyfriterad liten rackare och biter till… Inte alls tokigt tycker jag – framförallt inte om man doppar dem i pepparblandningen först. Linus är inte lika övertygad om dess förträfflighet men äter snällt det han serveras.