Restaurang: Ming yuan – lovar runt håller extremt tunt

Wontons

Betyg: 1 av 10

Ryktet (artikel i DN) om att restaurang Ming Yuan hade en kinesisk mästerkock nådde mina öron och en middag där var ett måste. Så här i efterhand borde jag kanske kontrollerat mina källor bättre. Besviken är bara förnamnet.

Dim Sum enligt Ming Yuan

Vi provade Dim Sum Middag (räkdumplings, fläskdumplings, currypuffar, vårrullar samt stekta nudlar) och oxfilé i het järngryta som i Sichuan. När det gäller Dim Sum Middagen var skulle jag tippa på att allt var halvfabrikat, så när som på grönsakerna i de stekta nudlarna (kål och paprika).

De dumplings jag fick var smaklösa, sega kreationer som serverades med… sweet chili sås. Färdigköpt sweet chili sås. Vårrullarna bestod av vårdegsblad med en försvinnande tunn fyllning av mosade räkor. Currypuffarna verkade ha utgått. De stekta nudlarna med grönsaker smakade Mrs Chengs Soya och hade ingen annan kryddning än just sådan. Till det hela fanns inga såser eller tillbehör. Soyan på bordet var en mörk sak utan någon som helst karaktär förutom fadd.

Oxfilén i järngryta var visserligen helt OK. Om du hade fått in den svenniga på kvarterskrogen runt hörnan. Kinesiska klassiska smaker lös med sin frånvaro och det tillhörande riset var allt annat än ångat. Dessutom hade det nog sett bättre dagar eftersom det troligtvis inte var gjort under dagen.

Så, Ming Yuan må ha en kock i köket. Men någon mäster är han definitivt inte. Och kinesisk? Troligtvis inte.

Uppdatering: Ming Yuan har stängt.

Andra bloggar om: , ,

Restaurang: En ful och en gul

Betyg: 7 av 10

Det är få restauranger i Stockholm med kinesisk mat värd namnet. En som får helt klart godkänt är ”En ful och en gul” på Söder.

Det som drar dit mig en tisdagkväll är såklart wontonknytena med syrlig sås och den gudomliga Shanghai-salladen. Att mumsa på ångande heta knyten och dricka en kopp Oolong-te vid bardisken piggar upp vilken februarikväll som helst.

De hoisin-stinna revbensspjällen går inte heller av för hackor, mängden spjäll gör de flesta magar mätta.

Sichuanbiffen är en annan rätt som är mycket lik sitt kinesiska original och väl värd att prova för den som tål en rejäl dos hetta.

Wokarna är visserligen vältilltagna, men det är andelen olja i dem också. De känns mest feta och lite off. Likaså vårrullarna med kantareller.

Lite tråkigt är att restaurangen lyckats med bravaden att förlora sitt alkoholtillstånd, en äkta kinesisk piju eller ett glas vin hade inte suttit fel till ibland.

Andra bloggar om: , ,